Idag tog vi vårt sista farväl,  va inte lika jobbigt som jag hade trott det skulle vara .  Men nu efter märker man att saknaden är större än någonsin,. 
Det var som att man verkligen vaknade upp och insåg för första gången på länge att du verkligen är borta. Det var som att man aldrig innan hade uppfattat att du verkligen var borta , att du inte längre är bland osspå samma sätt.  Nu har vi iaf ett  ställe där vi kan besöka dej , där vi vet att du är,  där vi kan "träffa" dej. men det är fortfarande inte samma känsla,  fortfarande inte samma sak. 
En sten med ditt namn kommeer aldrig kunna ersätta dej,  och kommer aldrig ge nån tröst. 

Det finns så mkt jag vill säga  , så mkt som jag aldrig hann säga till dej, men jag hoppas du har  det  bra där uppe. Att du mår bra och är lycklig,  men vi här nere saknar dej, kommer nog alltid att göra  men du ska inte vara  orolig vi kommer klara oss , allt kommer bli bra med tiden.  Huvudsaken är att du vet att vi Älskar dej och att du är vår ängel !  

/ Din Linn

rent allmännt trodde jag att  allt skulle bli bättre ,att allt skulle ordna sig  för det var så det kändes. Kan inte fatta hur så få ord kan vända allt upp och ner, vet inte alls vajag ska ta mej till. Känns just nu som att jag bara vil springa och gömma mej tills allt är över. men det funkar inte så , jag funkar inte så. Man kan inte gömma sig från sina problem ,  men jag vet verkligen inte hur jag ska göra och vad jag ska ta mej till eller hur jag ska lösa det här !,